tisdag, juni 20, 2006

- Fotbollsfest -

Ikväll klockan 21.00 smäller det matchen som vi alla som älskar fotboll väntat på, Sverige möter England. Det har spekulerats i media huruvida Zlatan är skadad om Svennis ställer upp med ett B-lag för att "spara" spelare till senare i turneringen. Men fakta kvarstår Zlatan har en ljumsk skada flera spelare i England har gulakort och skulle teoretiskt sett kunna missa åttondelsfinal vid ett gult kort i matchen mot Sverige, så jag tycker att all kritik från alla håll är helt obefogad. Någon högt uppsatt i Trinidad/Tobago sade att Svennis på detta sätt skulle hjälpa sitt modersland fånigt, på den här nivån handlar allt om taktik, tjuv och rackar spel något som jag tror både Svennis och Lagerbäck behärskar till fullo.
Låt oss nu istället njuta av den fotbolls fest vi blir bjudna på även om Zlatan spelar eller inte, det spelar faktiskt ingen roll, Sverige har inte förlorat mot England på 38 år (11 matcher) så statistiken talar lika mycket för en Svensk vinst som för en Engelsk. England har väl lite fördel då deras lagbygge är bättre på varje position än Sveriges, som bara kan matcha Englands på enstaka positioner. Alltså ett litet pluss för England. Men sen har vi det här med lagmoralen-lagmaskinen, och där tror jag faktiskt att vi har ett litet övertag som kan räcka långt, förhoppningsvis hela vägen. Idag kommer första vinsten på 38 år det vågar jag tro och lova 3-1 till Sverige, något som även en tandlös kan tro på. Nu har man väl uttalat sig i något man kommer att få äta upp vi flera tillfällen men det kan det vara värt, det är ju trots allt bara VM vart fjärde år. Nu har jag påbörjat uppvärmningen så att man inte sträcker sig framför TV:n ljumskarna är lite känsliga i min ålder, sen åker match stället på den gulblåa matchtröjan samt dom gulblåa matchande kortbyxorna, lämplig sportdryck och näringsgel. Ett kort stretsching pass och sen är vi redo för tidernas match. Är jag laddad? Gissa om...
Vi syns på matchen.

Copyright KnutAnders

onsdag, juni 14, 2006

Till minne av Tommy Larsson

Jag kom aldrig Tommy riktigt in på livet, men det lilla jag träffade honom upplevde jag en sökande och mycket varm person. Han hade barnasinnet kvar och brydde sig verkligen om människor omkring sig och visade stor empati och medmänsklighet. Som en av fem syskon växte Tommy upp i södra förorterna i Stockholm, född i Högdalen, med uppväxten i Kärrtorp och Farsta. Tommy var alltid en känslig person varför den otrygghet som följde med uppväxten påverkade honom väldigt mycket. Jag har fått berättat för mig att han ofta levde i sin egen lilla värld och att han hade en stor konstnärlig talang. En förmåga som följde honom genom livet. Han hade också ett stort musik intresse och spelade själv gitarr men jag tror att själva lyssnandet på musiken dominerade musik intresset. Han skrev också en slags korta dikter, essäer eller man kanske skulle kalla det aforismer. Fotografering hörde också till hans konstnärliga skapande. Tommy gick på den förberedande konstskolan Gerlesborg och han ville utvecklas som konstnär eftersom han hade sin talang. Man kan säga att han fann sin integritet i sitt skapande. Tommy började senare arbeta som dekoratör på Bilia helt i linje med hans konstnärliga läggning och estetiska intresse. Det kvittade för Tommy om det var arbete eller fritid han gick alltid in i sin egen lilla värld när han koncentrerade sig på något.
När han flyttade hemifrån flyttade han till Värmland. Så småningom skaffade han ett lantställe i Kramfors med sin pappa Sten, det var hans smultronställe där kunde han glömma tid och rum och bara ägna sig åt skapande och avkoppling. Efter en allvarlig bilolycka förblev han aldrig riktigt sig själv igen och blev sjukpensionerad, Tommy klagade aldrig och ville alltid sköta sig själv. Han var tyst och försynt och ville aldrig vara någon till last. Det framkom på senare år att han saknade en egen familj med fru och barn, saknaden kring det var mycket stor. Istället kom hans generositet och vilja att dela med sig till utryck med syskonen och syskonbarnen. Tommy har lämnat oss med stor sorg och saknad, ett tomrum som aldrig går att fylla med något annat, för mig var Tommy en tänkare som på något konstig men inte alls underligt sätt såg saker som vi andra kanske inte ens la märke till. Vi kanske borde ta detta till oss och vara mer uppmärksamma på det där lilla, lilla som händer runt omkring oss som trots allt skapar det där stora, mäktiga som är det enda som får oss att reagera. Efter en lång tids sjukdom med tillstånd av djupa depressioner och svår ångest bestämde sig Tommy att tragisk nog ta livet av sig på julafton 2005.

Ha det bra Tommy, vi ses snart...

Några smakprov på Tommys dikter, afforismer

Du är tidens
rand.
Skjöndjat seendens
Land.
Vet det nära
Se det kära.
I vilset gående
du själv känner.



Du har himlen
Där du är!



Solen tycks utsätta forskare för mental potenssmärta
Genom sitt generösa utkastande av miljarder energiknippen vi ej riktigt kommer åt.
S, - kastar den för att ge ljus eller vräker den på åt alla håll
Förtvivlat efter bättre användning som mål
än bortkasta skeenden till detta fördärvliga skuggornas dals opåverksamhet.


Stjärnor föds oftast om natten


Inget framsteg
Utan baksteg



Ögon i nacken?
Bättre nere vid fötter
så att man ser vart man går



Copyright KnutAnders

måndag, juni 12, 2006

Ljuset har brunnit ner!

Har idag varit synad i sömmarna ordentligt. Jag har varit på familje terapi tillsammans med min fru, bara familjeterapi i sig är jobbigt, men mår man psykiskt dåligt som jag gör så blir inte saken lättare det kan jag försäkra. Jag har varit sjukskriven sen maj 2004 för en djup depression, detta har naturligtvis påverkat vårat förhållande negativt därav familjeterapin. Varje uttalande jag gör får ju konsekvenser och jag måste noga överväga vad jag säger även om det handlar om det jag känner, för det jag känner kan komma att låta som ett hot, och det vill jag ju inte att det skall göra. Hela tiden balanserar jag på en knivsegg och är livrädd för att ramla åt endera hållet, för jag inte riktigt vet vart jag landar. Osäkerheten i sig självt är det som tär mest på mig, och som gör att jag har svårt att hantera min egen ångest. Efter en stunds diskuterande med terapeuter vet jag inte vad som sagts tidigare och detta gör mig ännu mer frustrerad och rädd för att jag verkligen håller på att bli tokig på riktigt. Allt man diskuterar känns på något sätt verkligt och riktigt bra när man är där, just då, när sakerna tas upp innan dom fallit i glömska för nästa sak man tar upp som känns riktig, just då, just där när man tar upp den och så fortsätter det. För min del blir sorgen större och större för varje dag som går när jag inser att jag glider allt längre och längre bort från verkligheten och allt känns mer och mer overkligt. Jag tappar kontrollen över mig själv och mina handlingar samt kontakten med dom som står mig närmast. Jag isolerar mig mer och mer från omvärlden. Ingenting spelar längre någon större roll, på något underligt sätt känns det som om världen kunde vara utan mig likväl som jag kan vara utan världen. Allting som jag tidigare kämpat för med ljus och lykta har plötsligt inte längre någon som helst betydelse, saker som jag tidigare förknippat med glädje och lustkänslor är numera bara jobbiga och mest till besvär. Jag vill helt enkelt bli bortglömd och lämnad ifred. Det här är ju tunga saker inte minst för dom som står mig närmast, men även för mig själv som inte förstår det här och än mindre kan förklara varför det är så här. Jag lägger mig på kvällarna och önskar att jag inte skall vakna på morgnarna, och när jag vaknar på morgnarna tänker jag inte en dag till. Jag känner att allt detta börjar påverka min fru och mina barn på ett negativt sätt och känner mig helt maktlös inför hur jag skall agera. Jag vill ju inte skada dom som betyder mest av allt för mig i livet. Fortsätter det som nu så drabbas dom på ett negativt sätt och skulle jag ta mitt liv skulle det påverka dom på ett negativt sätt. Moment 22.
Jag börjar känna mig väldigt pressad och känner att förmågan att fatta rätt beslut inte längre fungerar som den ska, jag har svårt att prata med dom som står mig närmast om det här vilket gör att jag står ganska ensam när det blåser, utan något att hålla fast vid, träden har redan försvunnit.
Endast jorden återstår.
De profundis clamavi ad te, Domini, Miserere mei. Mors ultima ratio.

Copyright KnutAnders

fredag, maj 26, 2006

Folknöje år 1876

För att högtidligt gratulera min käre bror på Kistalight som i dag firar 1-års jubileum med sitt bloggande, i Löttorp, väljer jag att skriva ner en liten osmaklig historia från en grannliggande ö. Då flera av de inblandade har ursprung från för oss kända trakter, gör inte det hela mindre intressant.

Tectors afrättning 8 maj 1876

En mil från Visby ligger Stenkumla backe alldeles invid kyrkan af samma namn. Fyrahundra bönder voro uppbådade att bilda spetsgård. De flesta hade infunnit sig. Med hvilka känslor behöfver jag ej beskrifva. Redan vid sextiden samlade sig åtskilliga nyfikna. Dessas antal var dock ej större än att det klockan sju, uppbådet inberäknadt, uppgick till endast 5 á 600 personer. Klockan en qvart öfver sex uppläses dödsdomen och spetsgården formeras. Denna är omkring 150 alnar i längd men endast nära 50 i bredd. Marken är stenig och ofruktbar. Sparsamt sticka grässtråen upp mellan stenarne, och sommartiden är den största prydnaden den torra "Kattfotsblomman". I fonden ligger Stenkumla kyrka och mot norr en liten liten talldunge. För övrigt ligger slätten rundtomkring. I skogsdungen ses vid pass 30 á 40 åkdon, der qvinnorna stå vid hästarne. De gå ej fram att öfvervara det hemska skådespelet. Och vare det Gotlandsqvinnans heder!

En qvart före sju stannade droskan med dödsfången på denna sidan talldungen. Tector är af medelhöjd, slank och spenslig, dragen äro magra, nära nog skarpa, men de uttrycka nästan barnslig enfald, om ej rent af idiotisk beskedlighet. Tector begär penna och papper och skrfver till fängelsedirektören, löjtnant Mühlenfels, och dennes familj. När han skrifvit färdigt brefvet faller pennan ur hans hand, han fattar åter den lilla bukett af blå och hvita hyacinter som den menniskoälskande direktören stuckit i hans hand vid affärden från fängelset. Han hjelpes ur droskan, och ledd af två personer stapplar han fram till och genom spetsgården. I dess midt har man beströdt en fläck med sandblandad sågspån och midt på denna fläck ligger stupstocken, der hans hufvud skall falla. Denna stupstock består af en ungefär 2 fots lång träbit, groft tillyxad i halfklotsform, men utan den sedvanliga urholkningen för halsen. Med vacklande steg föres fången fram vidpass 50 alnar inom spetsgården, som ännu skilja honom från stupstocken. Hvad läses i hans ansigte? Det vet ingen. Men gången och hela hans sätt antyder att döden redan med ett fast hand gripit om hans lifs hjertrötter. Utan ett ord af motsägelse, utan en rörelse af motstånd lägges den lifdömde på marken, konvulsiviskt knyta sig hans händer om den lilla buketten och halft medvetslöst smyger sig öfver hans läppar ett "herren anamma min ande".
Bödeln (Peter Steinick från Wadstena) smyger sig fram på fångens högra sida. Han är civilklädd och bär öfverrock. Den blanka bila han hittils dolt bakom ryggen glänser i solskenet, den faller --
Ja finge hvi stanna här. Men, o fasa, den höjes ånyo, färgad af rykande menniskoblod och faller åter.....starka karlar dåna, unga gråta, allmogemännen hålla för ögonen på sina qvinnliga slägtingar...nu må väl allt vara slut....Nej, ännu en gång lyftes den bloddrypande bilan och först nu rullar hufvudet från kroppen, och fångens mössa, som han behållit på hufvudet, kastas flere fot från stupstocken.

Copyright KnutAnders

onsdag, maj 24, 2006

Feminismens framtåg

Nu när vi börjar närma oss Pingst och Midsommar är det ju ofrånkomligt att konstatera att väldigt många bröllop ingås under dessa tider. Då kan det var lite roligt med att se vad som står och stod skrivet i lagen.
En ny giftermålsbalk blev antagen av riksdagen den 17 april 1920. Den nya och gamla äktenskapsbalken beskrivs nedan.

Bestämmelserna i den gamla giftermåls- balken, infogad i 1734 års lag, och, även efter nya lagens ikraftträdande på det stora hela taget gällande beträffande äldre äktenskap, karakteriserades förnämligast av mannens målsmanskap. Detta innebar att mannen ensam hade avgöranderätten i största delen familjen angående angelägenheter. Han hade på grund av sitt s.k. husbondevälde att avgöra i frågor angående familjens boningsort, bostad och levnadssätt m.m. dyl., angående hustruns arbete utom hemmet, barnen, deras vistelseort, uppfostran utbildning m.m. Den egendom, som makarna införde i boet eller under äktenskapet förvärvade, blev i allmänhet deras gemensamma med undantag för fast egendom. Mannen hade på grund av målsmanskapet förvaltningsrätt över makarnas gemensamma egendom, med undantag för bl.a. hustruns enskilda egendom, för den händelse hon icke beträffande denna genom äktenskapsförord eller bestämmelse i testamente eller gåvobrev fått den samma undantagen från hans förvaltning.
Genom boskillnad kunde även hustrun erhålla en ekonomiskt självständig ställning. Förelåg emellertid icke boskillnad, var hustrun på det stora hela taget utan rättshandlingsförmåga, hon kunde bl.a. icke utan mannens samtycke träffa avtal, ingå borgen eller sluta andra förbindelser. Hon hade icke heller rättsligen sett någonting att säga till om beträffande sina barn.

Den nya giftermålsbalken har helt brutit mot denna gamla princip, som bottnade i föregående århundradens föreställningssätt och ekonomiska och sociala förutsättningar. Den utgår ifrån det tjugonde århundradets uppfattning av kvinnans ställning i samhället och äktenskapet samt från nuvarande ekonomiska utveckling. Makarna äro enligt lagen jämställda. Den ene har icke bestämmanderätt över den andre och någon ekonomisk eller juridisk underkastelse för den ene eller andre maken inträder icke i och med äktenskapet. De inskränkningar, som äktenskapet medför i makes dispositionsrätt över egendom och i övrigt, gälla lika för såväl mannen som hustrun.

Det är intressant att se hur utvecklingen har gått framåt ur ett kvinnligt perspektiv, med tanke på att kvinnan i stort sett varit livegen långt in på 1900 talet. Idag år 2006 brottas vi fortfarande med stora skillnader i jämställdehet mellan könen, t.ex. löneskillnader samt att kvinnor i stor utsträckning inte få tillträde till högt upsatta poster inom företag samt myndigheter. Det framstår som konstigt för mig att kvinnor måste kvoteras in i styrelser m.m. istället för att bedömmas utifrån kvalifikationer som borde vara könlösa.

Copyright KnutAnders

tisdag, maj 23, 2006

Vad kan vi lära av detta?

En munk kan bära vatten själv, två kan fortfarande dela bördan, men när det blir tre måste de gå törstiga..

Copyright KnutAnders

måndag, maj 22, 2006

Kloka ord

Sök klokhet, inte kunskap.
Kunskap är förbi,
klokhet är framtiden.

Copyright KnutAnders